lost in confusion

Som många utav er vet så har jag bott i en stad lite norr om Sundsvall som heter Kramfors under en liten tid förra året. Igår när jag fick se och träffa några utav de personer som kommer från Kramfors började jag tänka efter. Vad hade hänt om jag stannat i Kramfors och aldrig flyttat tillbaka till Luleå? 

 

Jag har ett superbra liv här i Luleå och jag mår verkligen super men ibland (ganska ofta faktiskt) tänker jag på vad som hade kunnat vara annorlunda om jag stannat. Ibland önskar jag att jag gett Kramfors en andra chans, det är lätt för mig att känna så nu. Men det var inte så jag kände då. Då var allt bara skit de flesta människor tror att de är bäst att det kan göra vad som helst, och visst det kanske de kan men personligheten hos vissa var bara svinigt. Då.. den dagen jag bestämde mig för att flytta var allt skit, men om jag hade övervägt mitt beslut någon dag extra kanske mitt liv inte hade varit detsamma som det är idag. Det kanske hade varit bättre om jag stannat i Kramfors, men om det inte hade blivit bättre hade det varit slöseri med tid, men som mamma säger "det finns fördelar och nackdelar med allt". Det är ju sånt man inte vet i förväg. Jag saknar lugnet i staden och de personer som faktiskt betydde något för mig. Jag saknar det nå grymt mycket men samtidigt vill jag bara glömma allt. 

 

Dröm, helt klart.

Är det bara jag som vill ha ett strandhus, bo på varmare breddgrader och gå på stranden i solnedgångar?

En sak som jag har drömt om ganska länge är att ha ett strandhus utomlands nånstans, Barbados, Mallorca eller Karibien. Jag blir helt förälskad när jag ser vackra foton tagna nere på stranden i en rosa orange solnedgång. Tänk att under dom varmaste dagarna ligga i en nybäddad vit säng med utsikt över det kristallblåa vattnet, att se folk med solparaplyer, solhattar och tunna kläder för att inte koka bort i värmen. Att sitta precis vid vattenkanten och känna det ljumma vattnet skölja upp över dig, att bara sitta där och kolla så långt ögat når, att inte veta vad som finns längre bort efter horisonten. När man från stranden hör glada människor och ser badbollar, parasoll, badmadrasser och handdukar i regnbågens alla färger. Att bara kunna gå några meter utanför sitt hus, blunda och känna doften av havet och att sen öppna ögonen och bara se strand och hav. Att ta på sig ett par shorts och en tunn blus över bikinin och bara gå, gå längs straden vid vattnet för att inte bränna fötterna. Lyssna på fåglar medans du spatserar längs stranden eller varför inte lyssna på favorit musiken. 

 

Det är min dröm, att under sommaren kunna ta ett plan söderut och bara släppa allt annat för några helt oförglömliga månader vid havet. 

 

Om den syns så är detta en låt som får mig att tänka på sommar i Karibien. 

Annars har ni den här.

Ingen är perfekt...

...är en mening som man ofta får höra men den stämmer ju sjukt bra! Ingen är perfekt, alla har små skavanker som gör en så himla speciell och operfekt och det är precis det som gör oss alla till unika människor. Var dig släjv och inte som alla andra, försök inte att vara perfekt för alla, för i någons ögon är du redan perfekt. Så skaffa dig ett liv där du kan acceptera alla som dom är, för om du gör det så kommer alla att acceptera dig, precis som du är!